Blog Image

Hannus blogg

Om bloggen

Här tycker jag till om bl.a. kommunal-, riks- och internationell politik.

Tysk språkövning

Internationell politik Posted on Sat, March 03, 2012 17:30:13

Via Björnbrums blogg hittade jag en länk till “einartyskens” tyskspråkiga blogg. Det är roligt att se att jag trots att lång tid gått, haft någon nytta av mina studier i tyska på högstadiet och gymnasiet. Jag förstod nästan allt i artikeln, som är översatt från en artikel av amerikanske journalisten Dave Lindorff.

Lindorff ställer den (medvetet?) naiva frågan varför Obama och hans rådgivare inte åtalas för krigsförbrytelsen att hota ett land med krig, som inte utgör en omedelbar fara för USA. Obama kvalificerar för hängning utifrån de regler som Nürnbergrättegången utgick från…

Slutorden i Lindorffs artikel följer här som liten språkövning:

“Präsident Obama und seine Spitzenberater sowie Vizepräsident Biden, Außenministerin Hillary Clinton und Verteidigungsminister Panetta sind alle Kriegsverbrecher, weil sie Iran mit einem Angriff drohen. Und wenn die USA den Iran angreifen, entweder allein oder mit Hilfe der Israelis, dann wären sie noch größere Kriegsverbrecher und werden dasselbe Schicksal verdienen wie Japans kaiserliche General und Premier Hideki Tojo und Nazi-Deutschlands Außenminister Joachim von Ribbentrop und Feldmarschall Wilhelm Keitel.”



Libyen

Internationell politik Posted on Sat, March 03, 2012 13:26:33

Det är tyst – väldigt tyst – i media om läget i Libyen efter USA:s och NATO:s “humanitära intervention”. Ett undantag är en artikel i dag i Svd, “Omvärlden bär ett stort ansvar”, som beskriver hur Libyen lämnats i sticket av FN och segrarmakterna.

Folkrättsforskarna från Uppsala beskriver en bild av eländet i dagens Libyen, som liknar på pricken den bild som kritikerna av NATO-kriget, varnade för. Det som alltså framfördes av några små bloggar i Sverige, som Motvallsbloggen. Men som konsekvent tegs ihjäl av både press och public service.

“I dag, cirka ett år efter att de första revolterna bröt ut i Libyen, fortsätter säkerhetsläget att vara oroligt. Väpnade grupper och milis kontrollerar stora delar av landet.

Enligt en rapport från Amnesty International begår dessa grupper allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter såsom utomrättsliga bestraffningar, tortyr samt fördriver civila från deras hem. Dessa hundratals väpnade grupper tar lagen i egna händer och hämnas på dem som anses ha varit trogna Gaddafi. Åtminstone tolv personer rapporterats ha dött sedan september förra året till följd av tortyr. Ett flertal personer har erkänt brott de inte begått för att få ett slut på tortyren.

Det libyska övergångsrådet har ingen kontroll över dessa grupper och behöver därför stöd från det internationella samfundet. Det är svårt att bygga upp ett väl fungerande rättssystem efter 40 år av diktatur. Den rådande instabiliteten, våldsamheterna och kränkningarna av mänskliga rättigheter och rättsstatens principer riskerar att äventyra Libyens övergång till demokrati. Trots det instabila läget och ett växande behov att säkra övergången till demokrati i Libyen har FN i dagsläget inte några nämnvärda insatser på plats.”

Nej, just det – det var ju oljetillgångarna som Frankrike, Italien och Storbritannien ville åt, och möjligheten att bi av med en mindre pålitlig allierad. USA vill ju dessutom ha militärbaser överallt.

R2P, “Responsibility to protect”, var inte motivet för kriget. Man ingriper ju inte nu mot dessa “hundratals väpnade grupper” som “tar lagen i egna händer och hämna”.



Kommunen privatiserar demokratin?

Lokal politik Posted on Sat, March 03, 2012 10:21:23

I gårdagens Nynäshamns Posten var den stora nyheten att tre “kommundelar ska få egna folkfester”. Det lyckliga kommundelarna är Sorunda, Stora Vika och Backlura. Och det är bara att gratulera!

Men läser man vidare om folkfesterna så blir åtminstone jag lite fundersam. De här festerna ingår i ett kommunalt demokratiprojekt, initierat av kommunstyrelsen. Man har gjort en upphandling av körsång och berättarcaféverksamhet från privata aktörer för 1 miljon om året i tre år.

Körsång och berättarcaféer är jättebra saker. Och absolut inget ont om dem som kommer att driva dessa verksamheter. Men hur har man tänkt i kommunledningen, när man beslutat att “stärka” dessa tre specifika områden i kommunen? Och hur upplever man där detta behov av att bli “stärkt”?

Kan man “uppifrån”, från maktens sida, organisera fram en demokratisk rörelse underifrån? Jag tror tyvärr att det är dömt att misslyckas.

På kommunens hemsida finns en del dokument om kommunens folkhälsosatsning på 30 miljoner under 3 år. Det är i folkhälsoprojektet, som det här “demokratiprojektet” ingår. Det som står i dokumenten om “egenmakt”, om att nynäshamnarna ska fås att känna att de har inflytande över sin situation o.s.v., gör mig skeptisk.

Det är en individualistisk syn som dominerar i kommunens demokratidokument, inte synen att demokrati består i gemensamt, kollektivt handlande efter diskussion. Man säger uttryckligen på ett ställe att man vill undvika “proteströrelser”. Ett par av målen är istället att öka förtroendet för politiker och att höja antalet röstande i valen!