Jag tänkte börja diskutera filosofiska frågor i dialogform. Man kan väl säga att jag är inspirerad av Platons dialoger, där idealisten Sokrates är hjälten. Men jag är filosofisk materialist, så min idealist kommer troligen inte att vinna diskussionerna. Fast jag ska ändå försöka göra så mycket rättvisa som möjligt åt även idealistens argument.

Så låt mig presentera personerna som deltar. Lena är en gammaldags materialist av 1700-talsmodell. Hon skulle kunna vara Lena Andersson, som skriver i Svd, och är känd för sin kritik av kristendomen. (Hennes åsikter i den följande dialogen avspeglar hennes inlägg i “Vinter”-programmet i P1)

Sedan har vi Fredrik, som är “dialektisk materialist”. Hans förebild är Friedrich Engels, som skrev bl.a. om “Naturens dialektik”.

Till slut deltar idealisten Helle, som skulle kunna vara Helle Klein, präst i Svenska Kyrkan, och f.d. ledarskribent i Aftonbladet.

Ok, då kör vi igång…

Helle: Hörni, Fedrik och Lena, vad är egentligen skillnaden mellan er? Ni anser väl båda två att allt som finns är materia, och att det inte finns någon andlig sfär, separat från den materiella världen. Alltså ingen Gud och ingen själ som överlever kroppen.

Lena: Ja, Helle, jag förstår uppriktigt sagt inte det heller. Den där dialektiken som Fredrik pratar om är väl något som Marx och Engels ärvde från den idealistiske filosofen Hegel. Jag misstänker att det bara är mumbo-jumbo, som inte har något med modern vetenskap att göra. Ansåg inte Hegel att verkligheten inte kan beskrivas utan motsägelser? Förkastar man logikens lagar, då är inte jag med i alla fall…

Fredrik: Hm, det där med motsägelsernas existens kanske vi kan vänta lite med. Det är lite för komplicerat att reda ut på det här stadiet av diskussionen. Istället skulle jag vilja ta upp en sak som du sagt Lena, att det hela är lika med summan av dess delar. Du tar med andra ord avstånd från den dialektiska insikten att det hela är mer än summan av dess delar?

Lena: Ja, absolut, det gör jag. Idealister menar t.ex att vårt medvetande måste vara något utöver vår kropp. Jag håller med om att det svårt att förstå medvetandets natur, men jag är övertygad om att det bara beror på att hjärnan är så komplicerad. Men medvetandet är summan av det som händer i hjärnan. Det finns inget “medvetande” skilt från de kemiska signalerna mellan nervcellerna.

Fredrik: Ja och nej…

Lena: Vad var det jag sa, du motsäger dig själv direkt i god hegeliansk anda. Antigen är det vi kallar för medvetande summan av aktiviteten i hjärnan eller så finns det en separat “själ” som kan lämna kroppen vid döden.

Helle: Och varför skulle det inte finnas någon själ? Har du bevis för det?

Fredrik: Stopp ett tag! Vi kan inte börja med att diskutera de allra svåraste problemen inom filosofin. Låt oss återgå till frågan om helheten kan vara mer än summan av dess delar. Vi tar ett relativt enkelt exempel, en bakterie. Den består ju av en stor mängd kemiska molekyler. Men om man tar alla dessa beståndsdelar och häller dem i en behållare, så uppstår ingen bakterie. Det enda sättet att producera en bakterie, är att låta en “föräldrabakterie” genomgå en celldelning.

Lena: Och?

Fredrik: Bakterien är alltså mer än summan av dess beståndsdelar!

Där lämnar vi kombattanterna. Men vi återkommer när de kommer in på de intressanta frågorna om dialektik och medvetandets natur.

(Jag försökte beskriva skillnaden mellan materialism och idealism i min filosofiblogg. Men helt nöjd är jag inte idag med den beskrivningen…)