Det här är en fortsättning på förra inlägget under kategorin Tankesmedjan. Det dök upp många funderingar efter demokratidiskussionen igår på politiska caféet!

En tanke som kom fram igår, var att skydd av minoriteter ingår i begreppet demokrati. Majoriteten kan alltså inte besluta vad som helst. Jag är tveksam – inte till att minoriteter kan behöva skydd, utan till att utvidga betydelsen av ordet demokrati på det här sättet. “Skydd av minoriteter” skulle kunna åberopas av privilegierade minoriteter, t.ex. stora aktieägare…

Vore det inte bra att begränsa ordet till att handla om hur styrsystemet ska fungera, inte till att handla också om innehållen i beslutet?

En anledning till att vilja utvidga betydelsen av begreppet “demokrati” är, tror jag, att det är frestande att låta “demokrati” få omfatta “allt som är bra” med en stat. Det hänger ihop också med en bild i Väst från kalla krigets tid, om att vi lever i den “fria världen”, medan öststaterna och “diktaturerna” i “u-länderna” har system som är helt annorlunda än våra “demokratier”.

Om man istället har en skala där olika länder inte är antingen “demokratier” eller “diktaturer”, utan mäter graden av folkligt inflytande på besluten, så får man en helt annan bild. Man får en gråskala, istället för en uppdelning i svart och vitt. Och bilden av Väst blir mindre smickrande…

Ibland har man sett de s.k. demokratiska fri- och rättigheterna som inskränkningar av demokratin. Och det är de också: majoriteten har inte rätt att besluta om upphävande av t.ex. yttrandefriheten.

Samtidigt är det väldigt konstigt att säga att det vore demokratiskt att upphäva yttrandefriheten. Eftersom denna kan betraktas som en förutsättning för att det överhuvudtaget ska kunna gå att fatta vettiga beslut enligt majoritetsprincipen.

En åsikt som fördes fram igår var också att vi brukar stirra oss blinda på själva röstningen som kännetecken på demokrati. Då urartar det i “melodifestivalsdemokrati”. Om inte besluten och röstningen föregås av en fri debatt, så kan inte demokratin sägas fungera som den ska.

Men jag tycker man går för långt om man säger att diskussionen före besluten har ett egenvärde, att det är den som är demokratin. Diskussionen är ett nödvändigt medel för att det ska bli bra beslut.

Demokrati överhuvudtaget är inte ett “värde” eller sjävändamål utan ett nödvändigt medel. Om man skulle kunna få ett gott samhälle utan att ägna en massa tid åt politik så vore det idealet – i alla fall enligt anarkism och radikal liberalism.