Stor rubrik på första sidan i NP idag: “Folkstorm stoppade nya p-platser på Ören”. Kommunen hade tänkt bygga fler p-platser i Örens naturreservat på Torö, men drog tillbaka sin bygglovsansökan.

Jag har inte satt mig in i ärendet personligen, så jag kan inte säga att jag har någon välgrundad åsikt i sakfrågan. Men den här affären aktualiserar synen på demokrati, som vi diskuterade på politiska caféet i söndags, och som fortsatte under kategorin Tankesmedjan på denna blogg.

Nynäshamns stadsmiljöchef säger i NP-artikeln: “Vi har gjort det för att neutralisera konflikten. Men vi avser att återkomma med en ny ansökan”. Med andra ord, så säger han, dels att han struntar i vad folk tycker, dels att han tänker köra över dem, fast av taktiska skäl inte just nu.

Det som kanske är lite ovanligt är att stadsmiljöchefen talar klarspråk om sin taktik för att genomdriva ett beslut mot folkets vilja. Men så är han förstås inte heller folkvald.

När landstingsrådet Stig Nyman tänker lägga ned geriatriken i Nynäshamn, vilket alla förstår att han vill göra, så tillämpar han också taktiken att retirera tillfälligt för att komma igen senare. Ja, han är så listig så att han tänkt sig att delegera nedläggningsbeslutet till någon annan, nämligen ett privat vårdföretag.

Vad vi kan lära av dessa två exempel är att våra “demokratiska” makthavare inte bryr sig om folkets vilja. Varför ska vi då bry oss om de “demokratiska spelregler” som dessa herrar använder för att sätta demokratin ur spel?

Makthavarna går en balansgång mellan att låtsas ta hänsyn till folks åsikter samtidigt som de också gärna vill visa att dessa är betydelselösa. Ett effektivt sätt att visa det senare, är att utlysa en folkomröstning och sedan strunta i att genomföra folkomröstningsbeslutet.

Ett övertydligt exempel är folkomröstningen om högertrafik. Frågan om vilken sida av vägen vi ska köra bil, är ju inte speciellt viktig rent politiskt. Men just därför var det genialt av politikerna att demonstrera för folk att inte ens i en sådan skitfråga respekterar vi folkviljan. Exempel på större frågor är förstås den om kärnkraften, och den nu aktuella frågan om eurosamarbetet, dit alliansen och socialdemokraterna håller på att baxa in oss in i. (Europakten har kallats för “självmordspakten” av ledande borgerliga ekonomer – fast det är ju inte de rikaste 1 %-en som drabbas av den extrema “åtstramning” man tvingar fram.)